Under hjärtformade blad,
sitta på bänken bland gravar,
se joggare och höra barn på avstånd,
en koltrast som sjunger bland dagens döda
och gårdagens:
envisa fågel, envisa röst ur tilian.
Där går kvinnor och påtar bland sina män,
och bilar kör förbi
under grönt vinkande blad:
envisa sinnen, envisa liv ur myllan.
Åter under lindarna,
sitta på bänken bland gravar,
längta till det som skrämmer mest.