kanske rött, oftast grått men nu är det vitt
dina fotsteg
bortom altaret av eviga rundgångar
slagen i förpackning
godkänd av omvärlden

vi är summan av konsekvensen
trots trogna händer i varandra

det bör vara simpelt
när komplikationen stirrar oss i ögonvitorna

vi når vårt krön
när backspegeln bara visar himmel
och vi bländas av dess skönhet
så länge vi är tillsammans

kanske blått, ibland svart fast oftast rött
är de hjärtslag som finner hem
som rustar sig för krig
när freden knackar på dörren

vi är summan av orsaken
när rymden osar krutdoft

vi finner varandra vid slutet av fingertoppen
och kan slutligen andas ut när orden visar vägen
avskärmande och bortförda
men lyckliga och fyllda av eufori

kanske grönt, sedermera gulnande och stundtals svart
är de vyer som målar bakgrundens kuliss
som ansamlar frågor som skapar liv
och bereder en yta för oss att vara ovan

vi är summan av handlingen
medan vi dansar ut midnattens intåg
och somnar in vid ängens blåklintsdoftande barm

Vi är orsaken, sanningen och fantasin

kanske rött, oftast grått men nu är det vitt