vaknat efter tusen nätters plåga
vankat mellan suddiga planeter
minnen är vaga av en döende låga
och längtan är bara grymheter

livet som kunde vackert behaga
kärleken som kunde vara en saga

det var blott en enda sekund
jag mötte din blick som försvann
sen dess är själen fast i grund
och mörkret jag ensam fann

verkligheten som fantasin vill jaga
den kärleken kunde vara min saga

ramlat ned i ravinernas moder
sålt min arma själ till dimman
förlorat kontroll och roder
och väntat på den sista timman

bortom besatthet det ska uppdaga
att det kanske inte bara var en saga

med samma ljuva blick jag nu såg
efter tusen nätter, du äntligen kom
det var då jag plötsligen insåg
att slutligen, börjar nu allt om

i vinden kan du höra mig klaga
den kärleken är bara en saga