redan har det skumbollsfluffiga fått bruna toppar
nyss var dess tid
avlägset minnet från det vita havet i böljande lätta vindpustar
häggdofterna nånstans bortavid
vemodet stiger i mitt bröst
förgängligheten höjer sin röst
det vårsnabba nervkittlar mig
allt är inte för sent
en geting gjorde mig sällskap när jag putsade fönstren
allt för sällskaplig
en smula närgången till och med
innanför linnets knut i nacken

Varför slog jag ihjäl sommarkänslan?