jag går i dina skor
känner dina dofter
saknaden skaver i takt med knarret under dina skosulor
då månens skära svagt lyser upp vägen
du och jag brukade vandra
sammetsmörkret smeker mig och jag minns din handlov
som stal mina tårar då de rann nerför rosenröda

jag ett barn
du min fadersfigur
minnet skaver mjukt
de former som du givit mig