Rankorna lindar sig runt, över, genom, som för att kväva den lust, den längtan som en gång levde, frodades, flödade ut genom vindlande vattendrag porlande, längtande, forsande mot sitt utlopp genom snåriga skogar och doftande marker som för länge sedan anlades i ursprunglig urskog som sagor från tidens beynnelse berättar med inlevelse och känsla för framtid trots att det är kärnan till verkligheten som sakta snärjs, krampaktigt kvävs och dåraktigt dödas för att mätta makthungriga begär i sorglig soltorka där torra
trumpetblommor blåst sin allra sista fanfar mot evighet till evighet så det ekar genom tidsepoker och gör måttet rågat.