Nyanser - Livets MolltonBlå Gröna bäckar Flyter tungt livets älv Sakta för vindens segel Glider mot natt du själv Fågel trötta med vingslag slår Solnedgång Tystnad kring vitnande horisonter rår
Aftonens kåre Dagens sista vinande il På sävens sus spelar rören evighetsvisans mollton I fjärran vilande I natten allena lyser frostbiten tärd i sång Din himmel blå kring gröna vidder Tindrar stjärna djup
Kring ängder mellan dimmgrå moln o askgul sol Flyter tungt livets hav Från tomma vidders bergsklang Du blickar spegelbilds nyanston du själv Med trötta vingar flyger lärkfågel mot aftonro Med nötta vingslag söker sig till hjärtebo
Varmrött näver mellan glesa brunknotiga stammar Ensamt livsljus lyser brännande ur trädslag Fyllt av tyst själagråt Djupt ur piskande mörker Granstigen Skogens dansande grenpilar Spelton ur orgels vinande sångers sus Vägen ödslig Tomhetens bärande ben Smärtans sorg vandrar i sin längtans frid
Orosmoln mellan sommarljus Varmt kisar solen kännande inpå Ögon droppar blickar av fönsterglas Branta Vida brädders eviglås Stridande fajters kamp skjuter tungt livets olyckliga ödesbro Av stormstänk Svävar högt Stigande allena på dess åskvåg Bunden Tärd i sitt hjärtas tro Dess orubbliga bildsten Själens omslutande ram Ej gjord av krossbart glas för ord o händer
Snögula ängel Toners skrudade mantel Himmelsblå fågel Nyanser av dess axlade kåpa Vuxenbarn tungt jordens fotsteg Kliven mot trappan till portens mottagande hjärta o själ Dess trygga ordhand Frihetens famn Livets misstag Lånad födelse Blågul fana Sorgens längtan till synes stark Allena tärande tyst Saknaden stor o svag Rastlösa drömmar vandra Lyste förgäves sin önskans ton kring starkare makter
Som natt o dag Evigt stilla står livet allena tärd Åter tungt lägger sig sorg o smärta Likt dimmslöjor på sin färd Omsluter längtan o saknad En börda för tung att alls bära Livets ljuslåga har brunnit Resan mer än svår o lång Lågan ska tindra Fall ska gnistra droppar För evigt fladdra o brinna Stå som himmelska stjärnors ögon Blickar varma ömma leenden En ängel ska bestå med godhetens hjärta o vackra själ Dess eviga tro Ännu väntar jordelivet utan dess hopp Ögon ska vila lugn Somna rofylld in i trygghetens frihet på en plats där jordens värld aldrig gav Vädjans röst ska bli hörd Ordens skrivna sånger ska bli lästa Livets musiklycka ska dansa En chans
Fri vers
av
Mona Drugge
Läst 307 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2011-06-10 18:10
|
Nästa text
Föregående Mona Drugge |