I mina tankar finns hon varje dag
men det tynger inte längre
och när hon inte hörts av på ett par dagar
så inser jag att det är hiskeligt skönt
att vara utan hennes närvaro
Närande och tärande.

Men så hör jag någon säga
"talande blickar"
och jag kan bara relatera till henne.
Och jag inser, mot min vilja,
att jag nog vill lyssna
till hennes ögon
resten av mitt liv.