strålen studsar mot förlorade famntag
en ynnest som väcker livet
dagen är kvar i sin framtid
där drömmen fortfarande kan leva ut

genom sköra trådar av väv
bländas livet av dess skönhet
fråntas daggen sin rätt att leva
medan stunden etsas in i evighet

morgonglöden tänder bryggor av ljus
och tillsammans ser vi hur himlen brinner
för en liten sekund
fanns inga gränser
ingen girighet eller hat

bara förundran att lyckan existerar
i de minsta av ögonblick