I den norra stjärnhimlens vidöppna port

syns sommarljusets obarmhärtiga seger

över det för varje dag allt ihärdigare mörkret, hotet,

som trots sitt ofrånkomligt förutbestämda nederlag

ändå finner styrka och slughet nog

att låta nattens mystik vandra,

fulländad och bedräglig,

i en uppseendeväckande stillhet

bland nattens rolösa barn.


Genom slumrade gator och torg,

bland verklighetsfrämmande, ödsliga och skygga tunnelbanevagnar,

går de, i sitt ständiga sökande efter dolda budskap

bland det falska nattljusets och taxibilars ständiga vakande,

blott för att finna ett fragment av välbehövd sanning

i en annars så övermäktig kaotisk lögn.


De villkorslösa stegen hörs inte heller denna natt

i de sporadiskt upplysta boningarna

och de efterlängtade sanningskornen hinner inte ens bli tillräckligt många

för att lysa med sin frånvaro

denna magiska augustinatt.


Ändock,

mitt på Västerbrons stoltaste båge,

blir det uppenbart

att de rolösa härskar i staden nedanför.


Ty, nattens orörda mysterium

är deras lön.