Trollens blåfot har fått spring och lilla hjärtat hungrar "brinn"!

Inte sen, inte nu, ty redan är på tok försent.

När livet kallar, när benen bär,

alldenstund tiden fängslad är,

däri finns hopp om morgonljuset,

när blommans kinder vaktar ruset.


Linnéa, Linnéa du sköna, livet långt framför dig ligger!

Inget skall dig fattas, ingen kvinnofödd söndra ditt sinne,

så länge stjärnan i dig brinner.


Och medan livet självt ler, mot ditt anletes varma eld,

och den eviga jorden stolt ärver dina språng,

ska trollen hylla Blåfotsälvan

med en änglasjungen sång:

"Lev, ta för dig, den är din!
Varje handling, vår och höst.
Inget tillhör ej sommarljusets barn,
som heligt skapats, var vår tröst!