du vackra
finner de sekunder som välter min vy
roar dig rojalistiskt över ära och stolthet,
du vackra

flyendes från rötter som växte vilt
när hängsnarans skugga syntes vid horisont
broar har byggts,
rivits,
och ruttnat sönder
med saknad av våra fotspår

du vackra
skänk mig den tröst som ger födsel åt nya världar
se hur famntagen hyllas av vår döende längtan,
märk hur min blick lyfts från det smutsiga
och ser,
du vackra,
du sanna och oemotståndliga skimmer,

det ljus som skänks till de mörka molnen,
livet som skapar nytt
från skuggor,

du ångest som regerar när ögonlocken saknar vila
och det vatten som förorenat dricks av fienden
rinner försiktigt ut till små pölar av kommande hav

kan se dina blickar som värjer den vind som kastas mellan årstider
och den fruktan som smäktar glaciärer

förenat är inte en siffra
tillsammans är inte en rosengård
krucifix är för de troende,
för jag vet,

du vackra
hämtar solnedgång vid varje beröring

du vackra
som också gråter när orken tryter

vi är en enhet ur ett oss
en skälvande dröm
blott en sanning

i ett annat liv