Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Algeriet, 1958




Sången.

 

 

Som hyenor smyger de genom byarna.

Blanka snitt om natten.

I tältet uttalar vi orden med våra ögon. Mannen berättar något. Ur den dolda munnen kommer hårda ord, men det är kniven i hans bälte som talar.

Den sjunger om våra halsar; hur de ska göda våra torra åkrar.

Den berättar om bergen; hur de reser sig upp mot molnen för att falla ned mot inkräktarna.

Den talar om våra söner och döttrar; hur de en dag blir hämtade och vi ser dem försvinna utmed getstigarna.

Sången ekar länge, långt efter att mannen lämnat oss.

 

Vi vaggar fram och tillbaka med sovande barn i våra knän.

Nu sjunger vi om att de får se ännu en gryning.

 

Men kniven nynnar alltjämt sin visa:

sången om den svedda markens törst.

 

 

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Peter Matsa
Läst 643 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2011-06-20 10:20



Bookmark and Share


  Shahla Haghi
Att du kan spegla den oro och sorg så levande med dina ord till min kropp. Jag som har upplevd liknande situationer ändå blir på nytt rörd. Att behrska språket är en gåva. Hoppas jag får träning med er duktiga poeters hjälp. Tack
2011-10-05

  Ulf Lagerholm
Ett slags hot nynnar längst ned mot textens botten. En strid på liv och död ruvar bland raderna. Tiden, som ju är ett mänskligt påhitt, är varken då eller ett här och nu. På samma sätt som när vi talar om all existens, all natur, är överlevnad det centrala.

Jag tycker om det outtalade i den här stycket prosalyrik. Rejält med utrymme ges för läsarens egna funderingar och tolkningar. Hantverket är mycket gott och bilderna är nyanserade och talande.

Jag lyfter min hatt.
2011-06-21

  Anders Perols
Ett krypande, uppgivet obehag mumlar mellan raderna. Mycket bra skrivet/berättat!
2011-06-20

    ej medlem längre
Snyggt!
2011-06-20

  Yrre VIP
Bägge dessa sista publicerade bränns i skinnet, man kisar och undrar, när och hur?
2011-06-20

  Inkarasilas
Det är en sådan förtvivlan över din dikt att jag osökt tänker på Kautokeino-upproret och den här jävla vreden som flammar inom en när maktlösheten bara sprider sig genom alla ådror, artärer och vener och bultar ihärdigt dygnet runt. Kanske är det din mening där med hur de sitter och vaggar sina barn framför elden och allt som finns kvar är slipandet och sången. Schaman. För jävla vackert.
2011-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Peter Matsa
Peter Matsa