Aktuell igen Jag böjer mig inför livet
Länge höll jag varma handen så förvriden och förkrympt bestulen på minnen om rörelser
Jag fångades aldrig av hennes varma hand. Nej, det var av hennes ögon som lyste uppåt. Av godhet och förtröstan. Och det var jag, inte hon, som var tillintetgjord som människa. En omvänd värld, där hon tröstade alla som kom till henne. Kvinnorna grät vid trädgårdslanden. På potatisåkrarna. Vid rengärdena. Ja, på varje liten yta av kultur begräts hon. Och stugorna blickade snart ut över grusvägar som blivit allt gropigare, med svarta fönster tömda på innehåll.
Själv är jag blott ett pollenkorn som färdas med luftens gäckande virvlar med hopp om att fastna
Eller så finns ingen tanke alls
Kanske andra hoppas att jag ska befrukta deras träd
Som en av otaliga björkar vid fjällets fot lägger jag mig ner
Jag böjer mig inför livet
Jag böjer mig inför alla dessa ahkkas som lämnat oss en efter en
och de som fortfarande vakar över oss levande
Fri vers
(Fri form)
av
Peter Matsa
Läst 775 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2011-10-10 10:00
|
Nästa text
Föregående Peter Matsa |