Det var en lånad säng. En lånad lägenhet och en lånad hand.
Kanske sörjer någon dig just nu. Långt borta.
Kanske sörjer norr mig.

Men jag sörjer inte. Utvecklas allteftersom hud blir mer hud
dina ögon ger mig trygghet. Du behöver inte ens röra.

Dina läppar smakar sött och jag kommer på mig själv att
perfekt
Dina läppar är perfekta. Så som dina ögon och jag känner att jag passar
perfekt
I dina armar

Kanske känner jag efter
för mycket,
men jag skulle kunna stanna här. Jämt.
Jag kollar
för mycket,
försöker få en uppfattning
hinna ikapp vad som händer. Samtidigt som du tjatar är jag rädd för att det blir på riktigt
kanske faller jag snart.
Kanske blir jag kär. Men inte än.

I natt berörde någon mig,
med hjärta och själ och jag har aldrig njutit
(av någons närhet)
så mycket, förut.

[I.L]