början är försvunnen
bakom lykta dörrars längtans gnissel,
det som stod
är länge förgånget
förpassat till likriktade

morgonen är paus
en stilla vind från arla sinnen,
ljus bryts under några få ögonblick
vi kan finna under bonaden av förlagda minnen

handen kunde inte finna
trevande saknad
bara sköld och torra vatten
medan slagen rusade
skapades frustrationen

inte av momentet
ej heller av smärtan

bara fruktan att inte åter få uppleva