När jag mår dåligtNär jag mår dåligt är ungefär sju meter på en häll, till en annan, ett alltför gränslöst avstånd. När jag mår bra går jag distinkt förbi platsen där den, jag förmodar, solbadande personen sitter; jag byter följsamt om under en handduk och glider avspänt ner i vattnet. När jag mår dåligt är allt folk blott grundlurade konsumenter och så ända in i döden liknöjda medborgare, med Allsång på Skansen som storskrattande fondtapet till hjärtattackerna och den skenande sockersjukan. När jag mår bra är jag poeten och levnadskonstnären... som generöst och, tja, måhända inte helt utan milt överseende, nej, inte alldeles inkluderad i ovanstående skenliv... När jag mår bra är jag den där poeten som lyssnar till berättelserna om medmänniskornas livsuppehållande projekt.
Fri vers
av
Per Teofilusson
Läst 365 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2011-06-29 10:11
|
Nästa text
Föregående Per Teofilusson |