I mitt inre finns en djup sjö

Där stenar faller utan att landa

Där botten aldrig har funnits

En sjö av raseri

Varför känner jag ingen rädsla när jag smeker det kalla stålet i min ficka?

Ett skott och allt förändras

Ett hugg och blodet forsar fram

Sedan sjunker den kalla metallen djupare och djupare

En sjö i mitt inre

Framsteg, mitt medvetande gör framsteg 

Allt är lika klart som en vinterdag i februari

Jag har rensat mina kretsar, slagit på strömmen,

öppnat dörren och gått ut

Ut, ut, fälten ligger rena

Ut, ut, natten är min bästa tid

2008