vid
närmare eftertanke
så spelar det nog ingen roll
vilken spegel som ger mig den skevaste bilden
eller den mest rättvisa, enligt mig
det fastnar ändå alltid meningar och mål
i skarvarna
och glöms bort med tiden
tills någon drar bort dammet med fingrarna,
för att sedan återigen glömma
de sprickor vi ser och låter oss passera genom
är få och lätta att blinka bort
det tar mig en evighet att bygga vad som tar dig ett ögonblick
att rasera
och ändå står vi på samma sida bakom muren
och blickar ut mot horisonten