jag utmanar nu förtiden med kroppen
i tal, och på allvar
farliga män
rör mig en hårsmån ifrån kanten
och roas av balansgången
men din röst i mitt medvetande stoppar mig
trots att vi inte hörts på månader nu
och trots att din varma kropp ständigt möter en annan,
säkert i detta nu

ändå så tänker jag på dig
och din kärlek för mig
att jag inte såg då, hur stor den var
som jag ser den nu
men du rev mig sönder och samman, du lät mig falla djupt
och landa hårt
nu är jag här, i mitt kök
och kysser någon ny

men dom andra är inte som du,
dom är för mjuka, eller för hårda
dom är farliga, eller alldeles för ofarliga
men dom faller för mig idag, på löpande band
ger mig allt jag tror jag behöver
dövar egots längtan med mjuk hud och varierande kärleksförklaringar

men jag återstår, rastlös och letar ständigt efter nya
hjärtan och kroppar att erövra
playar players
tills det blir vardagsmat
för jag vet hur man gör, för att vinna ett hjärta
det är inte svårt
men det dövar inte ångesten
det stillar inte rastlösheten
det släcker inte kärlekstörsten
det släcker inte längtan efter vila

jag vill bara ligga i den famn som älskar,
trygg och skyddad från världens alla smärtor
naiv igen,
som ett litet barn invaggad i falska förhoppningar
för världen är inte så som jag vill
vi krockar ständiga frontalkrockar
din bild och min
det finns bara delar, av andras drömmar
av dom med stjärnstoft i ögonvrån
som liksom jag
lever på kanten
som älskar i varje andetag
och aldrig skulle skada

ni är mitt allt, ni är min kärlek
människorna som kommer och går
dom som älskar mig på dagen
men när natten faller, behöver jag en annan hand att älska
en annan varm
att vårda ömt
och aldrig i mitt liv skada