Du mörka skugga vilar ensam hård

Efterlämnad din slöjas kappa för vinden

Spårens starka avtryck

Händers beröring lägger sig svårt tunga

Lidande smärta

Kampens strider

Orden som aldrig gavs ditt hjärta gehör

Släpandes din skuggas illvilja, tär pinande frusen kyla över axeln

Din ömma kärlek

Hjälpande hand som bryr sig o vill väl..Sa du

Visade andras ögon din charms roliga leende mot mig

Ordet, Jag Älskar Dig

Bak charadens skådespel i vår ensamhet, brände ontets eldstrålar

Om o om igen

Dansen o sången, slet plågors pilar i hjärtats själ

Minnets kvarlämnade tårar är ej av sorg o saknad tillbaka

Minnet bärs av stor tung smärta av spårens ärr från dig