men hur två personer som en gång delade allt; drömmar, förhoppningar, kärlek, säng, sorg, kan passera varandra obemärkt på gatan. hur det hugger i magen men blicken är fäst vid marken. gå, se inte på honom, gå. visa dig inte sårbar. för det fanns en ny, någon bättre än dig så låt honom inte såra dig. du var ändå bara en parantes i hans liv. någonting som passerade allt eftersom tiden gick. det fanns ingenting du gjorde som hade inverkan på honom som individ. de där åren är numera raderade ur hans liv, inga foton, inga gåvor, inga minnen, ingenting har han sparat utav dig. det är som att han inte ens levde under de där årstiderna när han älskade dig högst av allt på jorden. det är bara ett tomt svart hål nu. han minns knappt ditt efternamn längre. så lite betydde du för honom.

men det kändes som att dö, att bli lämnad av dig, för lars, du är fortfarande den som betyder allra mest för mig.