Jag stod vid diskbänken när jag fick känslan av att jag måste skriva. I mitt inre kom röst som ville bli hörd. En röst från ett kollektivt medvetande. Ett kollektivt medvetande av varg.
Tass talarDu Så länge vi kan minnas Vi vet att vi skrämde dig när du blev bofast. Väggarna du reste för att skydda dig Träden du fällde för att göra plats Under många generationer har vi dragit oss tillbaka, Vårt medvetande sveper Vi känner ditt hjärta, Du förstår inte det nu, När vårt blod färgar snön Du är en av de mäktigaste skaparvarelserna, Du kom för att vara vård-ande. En dag grodde dock ett frö i dig Du fjärmar dig med fotbeklädnader och stigar av sten. Minns vem du är.
Fri vers
(Fri form)
av
Mangal
Läst 1801 gånger och applåderad av 52 personer Utvald text Publicerad 2012-09-21 10:41
|
Nästa text
Föregående Mangal |