Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De sju dödssynderna: avund


Helt uppenbart var den ju lite dumm, hans skapelses krona, tänkte han föraktfullt. Så lätt hon hade varit att lura, Eva, och ändå kände hon ju honom, Allhärskaren, pratade ju med honom varje kväll när han kom och besökte dem i lustgården.
Att hon inte märkt hur han bara förskjutit betoningen lite på förbudet och genast hade hon låtit misstänksamhet smyga sig in i sitt hjärta.

-- Ja, honom kan jag ju inte rå på, tänkte han, och lät den kluvna tungan spela ut och in i munnen, men hans skapelse kan jag fördärva. Så ringlade han iväg.




Prosa (Novell) av rebecca d
Läst 462 gånger
Publicerad 2006-01-03 16:41



Bookmark and Share


  Propella
Härlig beskrivning! Gillar hur du framställer ormen på slutet - du är skicklig.
2006-01-03

    ej medlem längre
Evas synd bestod i högmod " Så att ni blir såsom Gud " Det var den synd den gamle ormen själv föll i. Jag skulle inte vilja påstå att eva blev "misstänksam " snarare att hon inte bestod i frestelsens stund sedan blev de rädda... de gömde sig..
2006-01-03
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d