När jag kommer hem trött från jobbet sätter jag mig på sängen och ler. Ryggen värker, benen värker, men jag ler. Hjärtat värker inte, så jag ler. De vanliga rynkorna finns inte i pannan, så jag ler. Jag ser din tröja på stolen och tar på mig den för att kunna känna lukten av dig när jag vill. Jag skulle aldrig erkänna det för dig, men jag älskar din lukt och allt den påminner om.

Mobilen vibrerar. Du skriver. "Jag saknar dig. Det blir inte bättre av att jag ligger på kudden som luktar dig!"