Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tafatt försök att beskriva kärleken till min bror. Texten har legat som utkast så länge nu att jag lika bra kan publicera den. Kritik tack!


De kallar oss syskon.

Jag minns julafton. Jag minns påsk och midsommar. Jag minns staffettävlingarna och äggpickningen, hur du alltid ville vinna. Jag minns hur odräglig du var och hur mycket jag älskade dig för det. Minns du? Minns du som jag?

Jag minns när vi lekte prins och prinsessa. Jag minns när vi målade naglarna i samma färg och klädde oss i likadana klänningar. Och jag minns hur de retade dig på dagis för det, för en pojke kan ju inte ha klänning på sig. Minns du? Minns du som jag?

Jag minns hur jag ville försvara dig mot allt ont i världen. Hur jag tryckte upp en kille mot väggen i tron att han ville dig något ont. Egentligen ville han bara smaka på dina munkar. Minns du? Minns du som jag?

Jag hoppas att du minns,
för minnen är allt vi har kvar.




Fri vers av EiraN
Läst 284 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-12-18 23:07



Bookmark and Share


  EiraN
För att förtydliga så finns min bror kvar, bara inte i min närhet på samma sätt som en gång.
2012-01-16

  Gunnar Odhner
Vemodig, nostalgisk text som har en del fina detaljer. Men ni har väl varandra kvar?
2011-12-19

    ej medlem längre
Så mycket minnen som försvinner bland skräp-posten och inte ligger kvar, dokumentera dina dar
2011-12-18
  > Nästa text
< Föregående

EiraN
EiraN