Torftiga böner
från den fattige
vandraren,

som inte vet
varför han ber.

Obekväma dagar
upprepar sin tristess
i det oändliga.

Det kan bara bli värre.

Avslagen sump
som luktar
och en tvätt
som aldrig torkar.

Ordningen går över
i kaotisk hysteri.

Jag släpper taget
och låter allt bli

värre.