Sederande tanke att nämna är insikten om att aldrig återvända till välfärdens undergång i världen. Ett raseri som nafsar alla i höften kommen ur krogscenen och stadens nattliv. Att ta pulsen på drömmarna som vandrar in och ut ur medvetandet i det förvirrade tillstånd av melankolisk lekfullhet.

Och när natten tar slut kommer en ny strax efter med en glöd som aldrig falnar. Så mitt huvud surrar av vibrationerna från en fantasyvärld av toner som inte vill upphöra.

Och jag vill bara hem för att kunna tänka anständiga tankar igen.