Min längtan vill ha te
en gyllengul bit bröd
och din underbara kropp vid frukostbordet.

I den eviga vårvinterns entoniga grådask
ser jag
svart sorg och ensamhet.

I de skändades vandring
över tröstlöshetens avgrund
ser jag livet, gå på vatten.

Så jag ser ner på mina skor i förlägenhet
att jag var den som önskade ljus, på vandringen
och kärlek helt enkelt.

Att älska i ensamheten meningslöst
ter mig olyckligt.

Jag som ville alla väl.