Jag är på väg. Igen.
Vart vet jag inte just nu. Som vanligt.
Solen är nu bortom, i denna aprilnatt

Här leker en tanke tafatt
i de vilsna människornas ångestfyllda knäböjande.
Men jag längtar än, efter alla dessa år.

Som skillnaden mellan välstånd och nöd
böjer vi våra huvuden inför verkligheten,
denna fattigdom.

Nu biter sorgen mig i anklarna
där tårarna torkas bort
från min spegelbild.

Men jag vill sova en stund
Jag är ändå gammal i gamet.