Kroppen sträcker sig längre upp i höjden
och läppjar sig mot längtan bort,
till värmen i solens sken,
till glädjen i dina ögon,
till att slumra på morgonen
den första i veckan.

En kurande känsla av kärleken sprungen
fäller tåren som spräcker graniten,
till ditt hjärta,
till sången som kretsar kring dina öron,
till din ensamhets frigjordhet
på dagen vi ses igen.

Där återstoden av stunden tillsammans
driver oss vidare mot välgångens rikedom,
till det väntande bröllopet,
till festen efter stridens hetta,
till att aldrig mer tro illa
om människan