Staden blöder, rök,
himmel blå, sakta grå

Byggnader av stål
De faller i par
Skuggor faller
Faller platt, en efter en, en efter en, en efter en
En tsunami sväljer staden från söder till norr
Dammet är fortfarande kvar, i lungor och i tankar

Med mina tomma händer,
tar jag tar mig framåt,
inte bakåt, inte rädd, varför skulle det hända igen,
varför vara rädd när jag sett det ingen borde ha sett,
,
,
,
så nära att jag känner stanken,
värmen i kylan,
värmen mellan oss som vågor ge oss hän

Bland sten och betong hörs en ny sång
De kommer från alla förlorade

Alla de som inte hann ner
Alla de som föll
Alla de som brann upp

Alla de som drunknade
Alla de som låg ner när skotten gick av
Alla unga, de som inte hann sätta sig säkerhet
Alla de som inte fick finna vad de sökte

Alla de som inte hann ner
Alla de som ville upp för att rädda liv
Alla de som strandade någonstans mittemellan.