W-museet är väl värt en visit eller två. Det ena W-museet är beläget i Wolverhampton, det andra i Wien. Här finns världens mest välbevarade samlingar av W. Vissa W är konstgjorda, emedan man tagit diverse M och vänt dem upp & ner. Detta har skett i syfte att skydda verkligt sällsynta W från att försvinna, i synnerhet när man överfört "words" eller "Worten" från de många kulturer som saknar egna W. Från Sverige har man knappt kunnat plocka ett enda inhemskt W. Trots att vi heter Sweden och i övrigt uppvisar ovedersägliga likheter med det tyska språket, står vi helt overksamma vad avser användande av W. Visserligen förekommer whiskey-provning i vissa kretsar, även om vinprovning är klart vanligare.

I Wienkretsen torde man ha motiverat diverse uteblivna W med att de helt enkelt saknar logisk funktion i vederbörande språkanvändares världsuppfattning. Fransmännen har för vana att omvärva sig med vackra uttryck, spanjorerna med vildare. I varkendera fallet överensstämmer W med de erfarenheter som vävts in i konverserandet kring det vackra eller vilda. Ludwig Wittgenstein har (vare sig han ville eller icke) fått medverka till väsentliga volymer om W:s sätt att vara. De vis som W visar sig på är förvisso fler än fem. I själva verket avgörs varje verklighet genom vilket språk som de levande varelserna spelar, eller rättare sagt vilket språkbruk vi låter spela oss. Kontexten kan t ex vara skriven text. "Vorstellen" föreställer sig hur det självt börjar med ett halvt W, fast i en klingande värld låter det snarast som f. Hade ordet ifråga börjat med W skulle det helt enkelt klingat som vanligt v.

Vansinnigt viktiga och vitt förvillande erfarenheter får vi längs hela jävla museet. Vill eller behöva vi ta en sväng till WC, så bör vi vara vaksamma över faktumet att ena V:et är för kvinnor, andra V:et för män (eller om det var tvärtom?) medan vägen till vederbörande hemvist må följa en halvcirkel ifall man valt fel ände. Vad vi på inga villkors vis får missa under vår vistelse här i Wien (eller Wolverhampton) är mötet med The Walrus! Den vedervärdiga valrossen skvallrar om en universellt gångbar vänskap mellan surrealism och psykoanalys. De fyra skalbaggarna infångade detta fenomen, visserligen över fyrtio år efter den surreella storhetstiden, dock på ett så sinnesvidgande vis att vi alla upplever oss vara The Walrus - vilket vi naturligtvis inte är. Vi är olika, men huvudsakligen är vi någon av fyra karaktärer : clowner, warriors, vanliga eller wizards.

Wall-E är emellertid den enda besökaren som W-museet har haft på senare år. Wall-E är jordklotets ensamt överlevande maskin. Den älskar att vina omkring och införskaffa information om var något fortfarande kan växa. Wall-Enberg var den som investerade mest i museet, vilket helt oavsiktligt förverkligade en storsatsning på rymdäventyr. Längs Vintergatans vindlingar byggde vi dubbla uppsättningar av allt vi någonsin varit. Venus svävar i en wienervals vida längre bort än 2001. Warum sträva efter oförutsedda rum? Wharför vörverkliga de vyer vi redan har på tavlor? Förvisso för viljan att leva vidare! WOW visslar vi och vandrar vilse via huvudutgången. Even if never really somewhere, so immer wieder...