hon för penseln i snabba drag över pappret

till hösten ska vattnets färger brytas i akvamarin

flickan kisar mot solen

och förmår färgblandningen att skapa svart

i motljus blir kontrasterna levande;

nu när färgerna vid horisonten tycks dova

och solstrålarna omfamnar huden

avtecknar sig det centrala 

när semestern  börjar nå sitt slut

minns hon hans händer

hur de kupades om valvet

rörde sig och stillnade

hon betraktar hans anletsdrag när han sover;

reste vi tillsammans i denna värld

över tid till ett nu,

såg hur kropparna tycktes åldras något

fastän sinnet förblev

och hon lyfter hans hand

här finns inte längre någon domnad glöd

bara skimrande hav som doftar sin närvaro i deras munnar

upprinnelsen till liv som skälver i rummet

och morgonens pärlor av dagg

kysser dem vakna

© Birgitta Wäppling, 7 augusti 2011