gestalten lyfter sin kitteldal i ändlöst duggregn

märker du fröhuset 

hur det snuddar kronan när kapseln öppnas 

och hur skepnaderna gäckar dunklet och viker sig i tandem

i en handvändning blandar rymden sina kort

och scenkonstnärerna samlas

lyrfåglarna tar plats på parkett,

iakttar spelet och härmar varje ton

senare

när given synas vid bordet

fylkas karaktärerna som flockar på estraden

hennes fot sätts uttryckligt ner,

skapar sin paus

månvarv efteråt

när stråk av ljus faller in mot mittskeppet genom blyinfattade fönster

tycks de fler;

månfrukt

känner du smaken,

hur den lämnar sina kärnor att gro vid våra fötter?

Ser du händerna som läser

ord

i självvald tystnad?

Morgonen därpå

rör sig paraplyerna i takt

endast stenkast därifrån

Konturerna är skissade i kol

och de förenas för att möta regnet

du liknar nattskärran:

nära, orädd och vaken i natten;

och när du konstfullt lyfter dina vingar

slår vi följe

© Birgitta Wäppling, 10 augusti 2011