för musslan sluter hårt sitt trygga skal
när faror hotar hennes inre ro
om allting brister fram till hoppets bro
vad händer då med alla dessa val

det påstås finnas några tusental
är kärlek ändå nog till fortsatt tro?
kan mörkrets svarta dagar åter gro
tills livet åter skönjer ljusets bal

ett enda sista val är mer än nog
i glipan hörs ej musslans mummel mer
och sanden täcker hennes skal till glömska

hon försökte, men det som sker det sker
helt ensam var hon när hon döden tog
med stora pärleögon som var drömska