här utger man sig för att vara
någon slags poet,
som talar om att skapa meningar av betydelse;
finna ord ur sekeldjup livsvisdom,
vara bevandrad i diktandets
ädla konst.
herregud!
jag kan skriva om kärlek,
jag kan skriva om död
och mörka nätter,
skriva och berätta sanningen för dem som tror att
livet levs på en räkmacka utan att ha mött
någon endaste motgång; rena underkläder varje dag,
tre mål mat, en väl investerad slant på börsen,
snygg fru, ännu snyggare älskarinna, två hus och
en städerska som ger det lilla extra ibland.
men jag kan inte skriva när jag mår bra,
kan inte finna någon som helst mening med det hela.
en del skulle nog påstå att jag inte kan skriva
när jag mår skit heller,
men då betyder dikterna åtminstone något
för mig.
just nu har jag spelat bort en summa pengar
större än vad jag har råd med,
drar i mig öl nummer fyra, tänker
på en snygg tjej som inte är min sambo
och funderar på
att ringa henne.
och dikterna bara kommer
nu när dessa väggar
rämnar
mot livet självt.