feta duvor spankulerar
omkring
över detta monstruösa torg
sorgesamt pickande
all denna världens skit.
jag sitter på en stol
vid ett vitt bord
på ett café, i solen, gömd
bakom solglasögon
och två veckors skägg,
drömmer om små ting;
hett rykande kaffe, dina
ben mot mina, glass med
konjak och päron, en
symfoni av Mahler.
men sådana drömmar är
som att döda flugor - du
tar dem bara en åt gången.
kaffet framför mig är väldoftande
och hett,
jag fortsätter drömma
om det övriga alltmedan
en fet duva ser upp på mig
och ser världen
som den är.