förädlad i sin egenhet
likt en slöja över bar hud
som träffas av små vattendroppar

en kaskad av sårbarhet,
som lindar in mina kvarvarande ord
i ett litet paket med slarvigt knutna band

vi kan sukta efter en morgondag och aldrig
finna lyckan som jordfästs av en tanke
som sällan kan uppfyllas

vi är sanna i lögnen
och finner oss hela bland vraken

förädlade av smuts och genomstrukna av stärkelser
som bryter upp den friska cellvävnaden

vi är fria i fångenskap
och känner lycka av kaos

du kan få min hand när du vill,
forma mig till din egen dröm

bara för att kunna kasta mig åter

du finner inte tårar,
inte heller någon empati

bara en vän för stunden,

just när du känner dig ensam