När det är inget som släpper
läggs jag ned
i en korridor
och körs omkring i en kundvagn utan lista
på vad som är bra att säga,
vad som är sagt
och vad som alla redan har förstått.

När inget flyter
sjunker jag in
under lakanen
och luktar på fläckbevis av sociala ekvationer
minus luckor av humle plus jäst är lika med brus
och nya nummer i fickan.

När tangenterna fortfarande krampar
pressas jag
i framstupa nollställt läge
och trycker allt jag försöker att låta bli att hålla tyst om
i vita dokument
och väntar på besked om frågor
till mina egna svar.