Rastlös, jag är van vid oron
Oron vaggar mig till sömns

Så arg, kastar stenar,
för ilskan måste komma ut

Där ute är det lugnt än så länge
Här inne brinner alla gardiner
Tapeter vita snart sotigt svarta

Hålet finns djupt där inne, inom mig
Alla stenar jag kastar hamnar där tillslut

Sjunker, sjunkande, så långt borta nu
Drömmer, drömmande, så nära nu

Rastlös, sjunkande och drömmande
Drömmen vaggar mig till sömns…