September morgonen är tyst
Solen skiner bakom tunna moln
med höstens isande vindar hon dansar
långt bort härifrån

Snart försvinner fåglarna bort
och fiskarna i ån börjar hoppa
för att de sista solglimtarna få se
genom djungellika trädkronor

Jag promenerar inte längre vid ängen
för den tynar sakta bort
och alla blommor som brukade växa där
har lagt sig ned
och tar sig aldrig mer upp

Äppelträdens tid är här
och frukterna lyser röda som rubiner
genom tjocka lövverk
Barnen plockar ned ädelstenar en efter en

Men om några veckor står också
äppelträden tomma
deras grenar sträcker sig
nakna och hårda
mot denna himmel
färgad grå som aska