De vackra orden finns inte längre kvar
alla papper lyser vita
Bara människoben vandrar genom natten
det måste vara tyst på våra gator

När den ensamma koltrasten
sjunger i dungen
sin klagosång
flyttar de sista fåglarna hem igen

Och när natten visar sig
har stjärnorna på himmelen slocknat
och månen har vänt
sitt gula ansikte mot rymden

För varje människa brann en stjärna
det var mycket länge sen
men ljuset flydde vår värld och mörkret var oändligt
Ingen kommer vandra på jorden igen