Jag delar mitt bröd
med mig själv

och gråter
över varje dag
som händelselöst
drar förbi
utan att jag upptäcker det.

En stilla suck
slipper ifrån mig,

där björkarnas löv
börjat gulna
och dagarna
blivit kortare,

med en vilja
att somna ifrån allt.

Ännu en dag

utan mening.