Nattens böner i stillhet är lagd

Mörkrets hölje den bär

Skruden smyckad djup o vid

Skugghimmel, oh du vackra himmelska månvinge i vind

Stundens svåra vägars färd

Livet genom tunga stigars lidelse

Strider för kamp

Ty männskors tagg i hjärtats sorgsna bröst

Allena vi sörja saknad som barnsteg o gråt

Ve, arma kärlekens tröskel mot smärtgård

Salig är ljusa tro o hopp

Rosors blom sågs beströdd

Handen varm åt slummerögas droppar av dagg i drömmarna upphängd

Själarnas bladtäcke drar jublande famnen över hård molnbädd

Tomma föds verkets hägring genom vinets druckna rus i stormens dimregn

Nattens slitna stillhet är skymd

Mörkrets anlete den bär

Skruden öm o kall

Jordens himmel, oh du vackraste himmelska stjärnvinge i vind