Mörkret som faller in genom fönstret bryt snabbt mot laptopens skärmljus.
I hennes blick finns koncentration och tårar.
Tårar för sånt som aldrig blev och sånt som blev som inte kan göras ogjort.
Om natten ligger hon i sängen och grubblar och drömmer.
Drömmer och glömmer och minns det som borde glömmas och glömmer det hon borde komma ihåg.
Hon sluter ögonen och försvinner in i sömnen men ändå ligger hon vaken.
Inte ens sömnen och natten kan få orden han sagt att försvinna.