Nu bor jag i en annan del av Sverige.
Nästan i ett annat land, där man pratar ett språk som jag ännu inte lärt mig fullt ut.
Där ord består av rörelser men händerna.
Där tystnad är obehagligt för mig som hör alla ljud, men som jag måste lära mig att leva med.
Bli tystare i tystnaden.
Senare när orden kommer lättare blir det roligare.
Nu saknar jag det gamla, hon som var jag innan jag kom hit.
Måste bida min tid