Människor utan namn
bygger sina nästen
Vi går genom bygden
De skyr oss som pesten

En gång klev jag snett
det var nog när jag föddes
Så blev jag deras sår
Det sår där saltet ströddes

Ett tillfälle tar vid
när ett annat blir till stoft
Hör himlavalvet spela,
känn undergångens doft

Där blixten slagit ner
kan drömmarna ta fart
Snart sover vi ej mer
Vi tänker klart