Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Behövs ingen vidare beskrivning. Orden fastnar någonstans mellan hjärnan och fingrarna. Allt det man vill säga, men inte får ur sig. Ännu värre, allt det man vill skriva, men inte kan uttrycka. Mamma, jag önskar så mycket, så mycket mer än, detta.


Till mamma.

Mamma ringer och frågar
hur jag mår
som mammor frågar
och jag svarar bra
som man ska svara

Men hon nöjer sig inte med bra
jag förstår henne
jag tror att hon förstår
att allting är relativt
även ett så enkelt ord som bra

Hon frågar om jag jobbar
ja, i onsdags
men hon frågar inte vilken onsdag
så jag berättar inte
att det inte var förra onsdagen

Hon frågar om min fritid
och jo, jag var på träningen förra veckan
men hon får aldrig höra
att innan dess
var jag inte där på flera månader

Hon frågar och frågar
fast det inte finns någon mening med det
för hon får inga svar
jag kan inte säga, mamma
jag tror inte jag orkar mycket längre

Mamma, jag önskar jag kunde säga
att jag trivs på jobbet
att träningen går bra, att jag vill något
jag önskar jag kunde visa dig
vad meningen med livet är

Jag önskar jag kunde måla hela din värld
mamma, jag vill så gärna
måla den i alla regnbågens färger
men jag tappade bort färgerna
någonstans på vägen

Men mamma, jag vet
jag hoppas
att du hör allt jag inte kan säga högt
för länge sedan
trodde jag att jag skulle kunna göra dig stolt




Fri vers av EiraN
Läst 344 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-11 21:14



Bookmark and Share


  Gunnar Odhner
Väl uttryckt om kommunikation som inte blir vad man vill.
2011-09-17
  > Nästa text
< Föregående

EiraN
EiraN