Långt ifrån lyckans land,

där seglar jag

Ensam ombord

på min ensamma båt

Glittrar där borta

hopp om att finna liktänkande

Men vinden tar tag

i seglen

Och vi driver långt ut

min båt och jag

Det stormar, det rister

himlen förmörkas och

dimman blir tät

Båten, den sjunker !

den sjunker

och jag med den

Vad annars

Får inte drunkna !

Kämpar, kämpar jag, livsgnista

håller mig ovan ytan, om så

bara så jag får luft

Men luften den stinker, den känns

tjock och tung

Det är så svårt att andas

Skall jag dö nu ?

Åh, jag är ju nästan död

Ett oroväckande dån hörs i fjärran

Ser ingen mening fortsätta kampen

ser jag ?

Nej. Men ändå kämpar jag vidare

Så plötsligt bryter solen fram

fåglarna kvittrar

och jag ser allt det vackra

Luften blir ren och frisk

Jag andas och lever

ändå, ännu, igen

en stund

emca 1982